Like this:

Idag slutade jag snusa! Jag har funderat på det länge nu men det har lixom inte blivit av. Jag har lidit av den ständigt spruckna läppen och de bruna ränderna på läpparna och allt annat skit som snus medför. Så idag slutade jag, helt tvärt! Det var de tre länsta timmarna den här veckan, nu är jag återigen snusare och lugnet har åter infunnit sig. Jag försökte sätta fingret på vad det var som gjorde att jag jag hade ett sådant begär, vart i kroppen satt det och hur yttrade det sig. det tråkiga svaret var att det satt överallt, i varenda liten cell i hela min kropp satt snusbegäret och gnagde på mig. Det var som om det kliade, det kliade i hela kroppen och jag kunde inte klia tillbaka. Idag var inte rätt dag att sluta snusa, idag var rätt dag att bestämma sig för att trappa ner. Kanske kliar det inte lika mycket nästa gång och då kanske jag klarar mig längre.

Jag har gått med skrivkramp sedan senaste inlägget faktiskt, jag har inte haft någonting att skriva om eftersom jag bara har mått bra och varit lycklig och hur kul är det att skriva om? Jag skriver ju av mig, detta är ett forum för mig att få ur alla känslor och tankar ur kroppen, att rada upp dem i svart mot vit bakgrund och sedan läsa vad det är som finns inne i mitt huvud, den senaste tiden har jag bara mått bra och de känslorna är svårare att sätta ord på, jag vill inte ta ut dem och skära ner dem så som jag gör när jag skriver, jag vill inte att min lycka ska bli så tydlig, jag vill ha det rosa fluffet!

Nu snurrar karusellen Calle med nya krafter och allt som ska hända händer, mina dagar fylls av glädje och skratt. Min lycka börjar sakta men säkert återvända. Jag har fått höra av min omgivning att jag är energisprudlande och lycklig, det är jag, men jag strävar efter det där som jag hade innan, den där gränslösa glädjen! Casa glädjen som gjorde att varje morgon var ett nytt äventyr. Jag saknar den där vilkorslösa vänskapen som jag och reima delade, en för alla och alla för en. Men jag tror att jag är tillbaka på samma fötter snart igen, Ostkaka håller på att arbeta sig tillbaka in i mitt liv! Jag som trodde att Ostkaka var ett festande vidunder men ostkaka är tydligen oxå en glad prick som kan vara nykter och det är trevligt!

Nu i dagarna har jag även insett hur smal jag måste ha blivit, har ju rört mig en hel del och ätit ganska nyttigt. Jag har ett par byxor som passar och det var ett optimistköp från norgetiden när jag hade pengar i överflöd och kunde kasta 400 på ett par byxor som var minst 2 storlekar för små. Detta är numera de enda byxorna som inte får ett veck när jag spänner åt bältet. De sitter baggy, men det gillar jag ju. Har sett några gamla bilder på mig själv oxå och även jag ser en skillnad!

Nu går jag omkring med en massa tid, tid har jag massor av och nu har den fått en stämpel oxå, väntan kallas den. =)